En dysfunktionell homeostas

"He who passively accepts evil is as much involved in it as he who helps to perpetrate it. He who accepts evil without protesting against it is really cooperating with it."

-Martin Luther King, Jr.

 

 

Det går inte att fortsätta leta efter falska nöjen eller fortsätta producera saker i ett exponentiellt tempo.

Naturens tillgångar tillåter det inte, vilket i sin tur kommer leda till att vi inte kan fortsätta även om vi skulle ha medlen för produktionen. Det är bara en tidsfråga tills omöjligheten är ett faktum.

 

Vi måste själva stanna upp och fråga oss själva; ”Varför så bråttom?”.

För vad är det egentligen vi vill uppnå med all stress och konsumtionshets?

Vad är det egentligen vi lever för, och är det vi gör verkligen värt det?

 

Är det verkligen värt att låta oss bli övervakade?

Att leva i en falsk demokrati där vi låter någon annan bestämma över oss?

Att varken ha tiden att kunna umgås med våra egna barn eller oss själva i den grad vi själva önskar?

Att äta genmanipulerad mat med alla möjliga olika gifter såsom färgämnen, smakämnen samt konserveringsmedel?

Att bli tvingad att jobba som en slav, enbart för att vi i ett allt snabbare tempo ska kunna konsumera nya produkter som en form av ett behovssubstitut för våra mer essentiella behov?

 

Även om det kan tyckas vara värt allt detta så är det inte en hållbar framtid.

Den dagen då miljön är så förstörd att vi inte längre kan vara ute, inte längre bada i havet eller sjöar, den dagen vi utrotat alla blåvalar, tigrar och många andra idag hotade arter, den dagen är det för sent för någon återvändo.

 

Det är inte hållbart att leva som en struts genom att stoppa huvudet i sanden och hoppas att inget händer. Det händer tyvärr dåliga saker varje dag som resultat av hur vi lever. Varje dag som passerar är en dag förlorad för vår biologiska mångfald och en dag närmre vår egen undergång.

 

 

Den personliga integriteten:

Nya lagar som förtrycker våran integritet, något vi verkligen borde värna om.

FRA, IPRED och ACTA är bara några exempel på detta och jag gissar på att det kommer att komma fler liknade regleringar inom en snar framtid.

 

Att en auktoritet säger sig ha rätten att söka igenom och övervaka en persons privata saker såsom dator, mp3-spelare, vad vi gör på internet och liknande.

Hur långt ska det få gå innan det är tillräckligt med övervakning?

Förmodligen kommer det inte ta stopp innan vi är 100% övervakade.

 

Att säga att det är klart att skivbolagen ska ha pengar för sitt arbete, och att dom inte får det när vi laddar ner musik och film via internet är en ren och skär lögn.

Jag och många fler har tvärtom ökat vår konsumtion då vi nuförtiden slipper chansa och faktiskt vet vad det är vi får. Vi använder fildelning som ett filter för att kunna sålla ut det vi faktiskt är intresserade av.

 

Även om fallet skulle vara så att jag laddar ner utan att köpa något så går det inte att jämföra med stöld då det helt enkelt inte är samma sak.

 

Stöld är i Sverige ett brott enligt 8 kap. 1 § brottsbalken.

Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år.

 

Det finns inget som heter ta när man kopierar något.

Att jämföra detta med verkligheten vore att ha förmågan att kunna kopiera någonting man såg, utan att någon blev av med detta och tillägna sig detta.

 

 

För de som tycker att det är moraliskt fel att ladda ner vill jag göra en jämförelse.

  • Ponera att ni lyssnar på radio och hör en bra låt, ni väljer att spela in denna på kassettband eller digitalt.

  • Ponera att ni tittar på TV och ser en bra film, ni väljer att spela in filmen på en videokassett eller digitalt.

  • Ponera att ni befinner er på biblioteket eller hos en vän där ni väljer att läsa en bok.

Här står vi inför exakt samma problem.

 

Vad är egentligen skillnaden om jag väljer att lyssna på ett kassettband med exempelvis Roxette från 1995 jämfört med om jag laddar ner Roxette och lyssnar på dom via min mp3-spelare?

Vad är egentligen skillnaden om jag tittar på min tidigare inköpta men nu trasiga DVD-film ”Gladiator” än om jag laddar ner den och tittar på den på datorn?

Vad är egentligen skillnaden på om jag går till biblioteket och lånar en utländsk bok eller om jag går till en vän och lånar en bok, jämfört med om jag laddar ner den?

 

Vart är en rimlig gräns?

Ska man få ge bort DVD-filmer man själv tittat på?

Ska man få ge bortCD-skivor man själv lyssnat på?

Ska man få titta på TV/Film, lyssna på musik eller spela spel med en vän?

Ska man få titta på YouTube där exempelvis andra människor spelar eller recenserar spel?

 

Min spekulation är att det inte kommer dröja länge innan vi genom vår passivitet godkänner att regleringar införs för att införa förbud mot ovanstående.

 

Det är tyvärr alltid lättare att vara efterklok än att vara klok innan saker händer.

 

 

Djurplågeriet och miljön:

Djurplågeri är i svensk rätt ett brott (enligt 16 kap. 13 § brottsbalken) som innebär att någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet otillbörligen utsätter djur för lidande, exempelvis genom att djuret misshandlas, överansträngs eller vanvårdas. För djurplågeri kan man dömas till böter eller till fängelse i högst två år.

 

Dunplockning, Säljakt, Tjurfäktning, Pälsfarmer, Engelsk rävjakt, Köttproduktionen och att griskultingar av hankön kastreras vid 1-3 veckors ålder utan bedövningsmedel är bara några få exempel på det förskräckliga djurplågeri vi påtvingar djuren genom vårat sjuka levnadssätt.

Radioaktivt Avfall, Skogsskövling och Försurning är bara några exempel på Miljöförstöring.

Är det värt att bära en Canada Goose Jacka eller liknande om man vet vad som händer bakom scenen?

 

Miljöförstöringen av vatten är förvisso en bra affärsidé om man skulle vilja sälja ännu mer vatten på flaska.

Vatten på flaska säljs för övrigt till ungefär ett 1.000.000% dyrare pris än från kranen.

 

Sist men inte minst vill jag även tipsa om The Zeitgeist Movement: Orientation Presentation.

Detta är dock inte ”Zeitgeist 3” som förövrigt ska släppas i Oktober 2010.

 

//CLA