xNTP

"Vi lever i ett djupt indoktrinerat samhälle där enkla sanningar lätt blir gömda."
-Noam Chomsky

Jag talade i mitt tidigare inlägg om hur TV och massmedia påverkar oss, och har påverkat oss genom hela våran uppväxt. I denna artikel tänkte jag tala om syftet med mina artiklar och bloggen.
Vi kommer förvisso röra vid många ämnen men en röd tråd kommer gå igenom mina inlägg och det är det viktigaste fokus vi alla kan ha, nämligen att alla människor där ute vaknar upp ur den långa apatiska sömnen, att vi börjar tänka för oss själva och inte anta vissa saker som elementära sanningar utan reda ut saker och ting själva och komma till egna slutsatser.
Det är också viktigt att alla människor försöker nå sin fulla potential och får hjälp att göra detta.
I dagens samhälle så påstås det ofta att “man kan lyckas med vad man vill bara man ger sig fan på det” eller något liknande, och jag tycker förvisso att det är en bra mentalitet, men det betyder inte på långa vägar att det är sanningen.

Alla som någon gång har läst eller varit intresserad av filosofi vet att grundtanken är just att inte ta något förgivet, att reda ut alla begrepp och att försöka gå till botten med allting är nödvändigt för våran arts fortsatta utveckling och den status quo som har drabbat oss just nu är bland det hemskaste jag kan tänka mig.

Så vad vill jag uppnå? Kontroll? Medhåll? Att mina åsikter ska gillas?
Absolut inte, jag har inga svar på någonting egentligen, det mesta som jag kan har jag lärt mig via dem vida informationsnätverken som finns tillgängliga i den västerländska världen.
Vad jag vill är att ni därute börjar ifrågasätta elementära sanningar och det svart-och-vitt-tänkandet som finns bland media, ont och gott är sällan ont och gott, det är snarare presenterat på det viset då det gynnar någon i en viss position.

Ta inte mina ord för vad jag säger, men var också lika kritisk gentimot massmedia, mot DN mot NA och mot SVD, dem har lika stor om inte större anledning än jag att vinkla saker och ting, dem agerar utifrån vinstintressen medans jag agerar utifrån rena idealistiska intressen (som må vara vinklade och manipulerade utav en viss typ av uppväxt men dem är inte densamma som massmedias och det är poängen).
Inte bara mot mig mot alla auktoritära figurer.

När det gäller auktoritet så vänder jag mig till någon som har speciell kunskap inom det specifika ämnet, när det gäller skor vänder jag mig till en skomakare och när det gäller byggnader till en arkitekt osv.
Jag lyssnar sedan till dessa människors karisma samt intelligens med min fria vilja men jag nöjer mig inte där, jag konsulterar flera inom samma område.
Oavsett hur mycket respekt jag har för en viss person och hur många gånger denne tidigare har lett mig på rätt väg så har jag ingen oifrågasatt tro hos någon person.
En sådan tro skulle rendera min egen suveränitet värdelös, det skulle genast förvandla mig till en apatisk slav, en viljelös robot och slav som skulle låta sig kontrolleras av andra människors vilja.

Vi har idag en flod av information.
Vad som brukade kallas “The Information Highway” förvandlades dock snabbt till E-commerce (näthandel).
Istället för att internet vart en plats som öppnade upp för nya vidgande vyer så blev det en plats där man loggar in och blir visad reklam och annat ytligt skräp såsom ”Facebook”, ”Bilddagboken” och ”Lunarstorm”.
På något vis finner sig dem flesta ganska snabbt insnärjade i dem kommersiellt sponsrade nätvärken som enkelt säljer databaser av information vidare till andra kommersiella intressen.

Det är dags att vi tar tillbaka internet, att vi tar tillbaka historien om våra liv, att vi själva visar vilka vi är och vilken väg vi planerar att vandra, för den vägen som jag hela mitt liv har blivit hänvisad till är absolut inte den som jag vill se över axeln när mitt liv är till ända.
Tanken med mina ventilerande åsikter här är således att väcka en gnista, en tanke, att få någon där ute att vakna upp och sluta slumra och verkligen ta kontroll över sitt liv.
Jag vill inte säga till någon vad dem ska göra men att be folk att tänka själva.
Att be er att söka information och ta reda på hur saker och ting förhåller sig utanför den etablerade världsbilden ser jag inte som att påtvinga andra människor mina ideal.
Jag ser det som den uppgift skolan och våran uppväxt sedan länge borde ha utrustat oss med. Men dem har misslyckats, vi är inte på långa vägar emotionellt eller logiskt utrustade med verktyg för att klara av livet när vi slutar skolan, det är faktiskt skrämmande tydligt.

Vad vill jag då uppnå? Uppvaknande.
Ifrågasätt alla auktoriteter och ledarfigurer, vilken rätt har dem att styra våra liv? Behandla oss som barn som inte vet vad som är bäst för oss själva?
Ifrågasätt dina egna ideal, omvärdera dem noggrant, är dem en produkt av uppfostran eller faktiskt det bästa för mänskligheten, för det är väl vad vi vill?
Ifrågasätt media, skapa egen media, gör din röst hörd.
Om vi någonsin ska kunna säkra allas våran fortlevnad måste vi agera kollektivt och diskutera problemen vi ser.

Jag vet det är svårt, det är tufft och tungt, det kräver tid.
Om man arbetar hela dagen och sedan ska hinna med vardagssysslorna så finns inte mycket tid kvar.
Det är lättare att komma hem och slå på teven än att utreda hurvida Svenska vapen som tillverkas i Bofors går till krigande länder.
Men ställ dig istället frågan om det är värt det, att lämna efter en värld i ett status quo som är halvt fördärvad.
Det är inte det arv jag vill ge dem som kommer efter mig och jag ser det som min plikt till mänskligheten, till alla som kämpat och utvecklat teknologi och filosofi (och tyvärr religion) till den punkt där vi står idag, och att tro att progressionen skulle upphöra är bara naivt.

Vi har alltid utvecklats och det är dags att vi fortsätter utvecklingen i den snabbaste möjliga takt det går, och då måste vi som ett kollektiv vakna och ta ansvar för hela mänskligheten.

//RIP

Vi lever idag i ett informationssamhälle vilket ger oss många fördelar. Vi kan enkelt få tag på relevant information om många olika ämnen genom internet, vi kan se filmer, lyssna på radio och debattera i vad som är en tvåvägskommunikation relativt enkelt genom våra datorer som dem flesta idag har en eller flera av i hemmet.
Tyvär har vi också televisions apparaten, ni vet den där stora fula lådan som slog igenom rejält någon gång på sjuttiotalet och som vi lärt oss att leva med.

Vad är då så hemskt med teven kanske ni undrar? Inget egentligen, teknik är alltid neutral men användningsområdet av teven är allt annat än bra. Ta en titt på världsbilden som portätteras varje dag och dem ideal som sakta men säkert sipprar sig djupare och djupare in i våra hjärnor och som tillslut sammanvävs med vår identitet.

Vad ser vi egentligen på TV mellan reklampauserna? Vi har en tydlig stereotyp där mannen alltid är en våldsam soldat, polis och på andra sidan motkombattant och kvinnan en skön och mjuk prinsessa eller liknande, och det är genomgående för nästan alla program.
Mannen syns ofta i olika roller i ”CSI”, ”Criminal Minds” samt ”Cops”, och det finns en uppsjö med liknande program. Kvinnan porträtteras i program som ”Let's Dance” och ”Top Model”, också här har vi en uppsjö av ytliga nöjen och identiteter som det ska levas upp till.

Inte nog med dem könsideal som teven verkat vilja påtvinga oss sedan barnsben, för det kom en dag ett program som fick alla att gå i taket, jag talar om ”Robinson”. Det var ett program som gick ut på att man skickade ut ett gäng personer till en ö för att sedan få dessa att ständigt skapa pakter, ljuga och tävla emot varandra så att man utrotade varje form av samarbete som vore möjligt på en större skala och denna välkända genre som idag kallas ”dokusåpa” har nästan som regel det konceptet att folk ska tävla om vem som är sist kvar. Om inte detta skapar en individualistisk mentalitet hos oss så vad gör?

Ibland när man slår på MTV kan man se ännu mer ytliga program såsom ”My Super Sweet 16”, ”Next” och ”Made”. Det sista gillar jag dock på en viss punkt, där försöker man åtminstånde höja upp folk och hjälper dem att lyckas med sina mål, tyvär är dessa mål nästan alltid individuella och egoistiska och allt som oftast ytliga.

Discovery Channel har jag försökt se på några gånger. Men med program som ständigt handlar om hur teknik utvecklas till vapen, alltså vapen - sådana där grejer man avslutar andra människors liv med, så framställer dem det på något sätt som positivt.

Sen finns det program för dem allra yngsta också, tex Disney Channel med Hanna Montana. Hur många år tar det innan hon blir precis som Britney Spears? Så finns det pedagogiska barnprogram som det skryts om, är inte det snarare en reflektion av det faktum att föräldrarna spenderar allldeles för lite tid med sina barn? Oftast förmodligen för att dem arbetar eller ser på TV.

Det verkar för mig som att man vill sända ett tydligt budskap om hur saker bör vara. Vi människor är krigande, giriga induvidualister som endast vill ägna oss åt dem ytliga nöjena i livet. Jag vill tro att det inte är så men det är speciellt svårt eftersom vi har vuxit upp med daglig propaganda och indoktrinering från massmediaindustrin.

Dem allra flesta kanalerna är idag kommersiella och agerar i ett enda syfte nämligen att tjäna pengar, allt annat är sekundära intressen. Avkastning åt aktieägarna är det primära intresset och därav ser vi inte bara reklampauser utan nästan alla kanaler är under ständig konsumtionshets, för dem tjänar inga pengar på att du bara ser på TV. Man tjänar pengar när du definerar ditt värde som människa i hur många materialistiska ha begär du kan tillfredsställa.

Det är dock inte lätt, när man kommer hem efter en stressig dag på jobbet och bara vill zooma ut och äta lite mat framför teven och hamna i ett bortdommnat tillstånd och försätta hjärnan i ett extra mottagligt tillstånd för subliminala meddelanden och suggestioner.
Det är skönt, det är avslappnande, man behöver inte tänka.
Men då är frågan; Vill vi bli apatiska viljelösa robotar som styrs av TV-gudarnas vilja eller vill vi ifrågasätta den världsbild som målas upp framför våra ögon var dag, inte bara i TV, utan i hela den massmediala industrin med alla dem största tidningarna som ständigt matar oss med samma krig, samma ekonomiska betydelselösa siffror och samma snedvridna lögner utan att sätta allt i samanhang?

Stäng av teven och gör något, med något menar jag inte att ni ska falla tillbaka i konsumtionsmönstret utan spendera tid med era nära och kära.
Det gjordes nyligen en undersökning om svenska fäder där det visade sig att dem fick ganska dåligt betyg.
Men en intressant punkt fanns dock, det var när barnen vart frågade vad dem skulle vilja göra med sina fäder och majoriteten svarade förvånansvärt: ”Prata”.

Teven har spelat ut sin roll som kommunikationsmedium, den ger oss en stängd världsbild pumpad med ytliga nöjen och stereotypbilder av vad män och kvinnor bör vara, om hur barn bör vara och framförallt; du har ingen möjlighet att påverka eller delta i innehållet.

//RIP